Jag skäms!

Idag har jag fått en själv insikt som gör att jag går och lägger mig och känner mig lite illa till mods och faktiskt lite ledsen. Fast samtidigt peppad och otroligt arg på mig själv för hur jag kunde låta det gå så långt. En kompis kollade igenom mina telefonbilder där en del gamla är nedsparade. Kommentaren löd: oj, vad liten du ser ut eller ja smal. Du är ju inte jättetjock nu men ja du fattar..jag vet det själv men det gör så mycket ondare när någon annan säger det.

Som liten var jag alltid väldigt lång och växte väldigt mycket i perioder och de gjorde att vikten inte riktigt hann hängd med så periodvis var jag väldigt väldigt liten. Jag höll mig relativt smal eller snarare var jag ganska vältränad och slank tills jag slutade med rugbyn vid 15 års ålder. Sedan dess och fram till körkortet ungefär stod jag stabilt på samma vikt i flera år. Jag hade fortfarande samma jeans i åttan dom i trean på gymnasiet. Jag kände mig aldrig sådär jätte smal men jag var nöjd och framför allt kände jag mig inte tjock.

Sen hände det något. Jag blev sambo, de klassiska sambo kilona folk pratar om. Jag började läsa på högskolan vilket bidrog till riktigt mycket onyttig alkohol och bakisdagar i soffan. Hemstudiedagar ensam med ett alltid fyllt godisförråd som Martin fyller på. Det säger sig självt, jag har för dålig karaktär för att hålla mig ifrån de farliga små ätandet av godis och dylikt samtidigt som jag pluggar. Och därmed sedan sockerberoende och den onda cirkeln är i full gång och bryts inte utan snurrar mer och mer och siffrorna på vågen blir högre och högre.

Jag kollade igenom min gamla bilddagbok och blev väldigt illa till mods när jag ser hur smal och fin jag var. Jag hade en tajt tshirt i stl 36 och det är ingen fet mage eller korviga armar som sticker ut. Ingen mage syns till och slanka fina vältränade rugbyarmar sticker ut. Numera går jag inte i kläder som inte skymmer helst både mage och armar men främst mage. Jag blir ledsen. Hur kunde jag låta det gå så långt?

Nu krävs det ändring och det kan ingen mer än jag göra. Jag har så dålig karaktär bara men nu måste jag bestämma mig och följa det bara. Det finns alternativ till allt. Små ät tuggummi för att ha något att tugga på istället och planera in middagsmaten noggrannare osv.

Jag känner själv hur orkeslös jag är och hur "smutsig" kroppen är och när min karaktär sviktar efter ett par dagar och jag äter skräp känner jag hur dåligt min kropp faktiskt mår. jag vill bli pigg och orka.

En resa måste börja och den får börja nu. Nathalie mot ett sundare liv. Gymmet imorgon!