2013

Januari - Februari - Mars

• Det nya året skålades in hemma tillsammans med min andra hälft. Vi åt god mat och myste hemma bara vi. Första dagen på det nya året vaknade vi upp till en skinande ren lägenhet som var bortstädad ifrån allt vad jul heter och det luktade en doft av citrus ifrån allt rengöringsmedel. Ingen bakfylla och en massa illaluktande ölburkar att städa upp till skillnad ifrån tidigare år. 

• Första veckan av året gjorde tog vi ett stort steg och köpte vår blivande hustomt vilket under året fick stora konsekvenser på vårt liv då väldigt mycket tid spenderades där. 
• Skolan tog fart igen och i läste vår andra naturkurs som inte var av jättehög kvalité och skolan krävde under denna period inte alls mycket tid. 
• Jag fortsatte att jobba en del på The Body Shop som jag även gjort under decembermånad
• Första helgen i februari spenderades i Karlstad hos Linda för att fira hennes 22 års dag.

• 
   

• Martin och jag firade fem år tillsammans
• Det var dags att operera min stackars tå, IGEN
• Vi grejade mycket på tomten även om det var snö och tråkigt väder

April - Maj - Juni

• Under dessa månader lärde jag känna Julia, Sofia och Emelie bättre och vi hade vår första middag tillsammans med våra respektive. 

• En utav de allra bästa kurserna jag läst under utbildningen började nu - bedömningskursen. 
• Det var personalfest på Etage och vår butik vann pris för årets nykomling
• Sen började en praktikperiod
• I slutet av maj föddes också våra små katter
  

Juni - Juli - Augusti

• Denna period inleddes med slutklämmen av tredje året på högskolan. 
• Aqua Blå festivalen var i Vänersborg och en utav mina absolut roligaste helger på året. Vädret var fantastiskt och likaså sällskapet. 
  
• Efter att skolan nu tagit sommaruppehåll och det årliga sommarjobbet inom äldrevården tog fart så jobbade jag en del på The Body Shop
• Jordgubbens-dag firades som vanligt i Vara och detta blev också en av sommarens festligare tillfällen
• Sommarjobbet inom äldrevården drog igång. 
• När alla andra gick på semester och jag jobbade så drog det igång ordentligt på tomten. Det var mycket kontraster i mitt liv under denna period, från vårdkläderna till stålhätteskorna till att stå i butik. 
• Sommarens absoluta höjdpunkt - Gyllene tider konserten i Lysekil
  
• Fallen dagar-helgen firades med jobb på The Body Shop, festligheter och mys med svärföräldrarna
• Hämtade katterna
• Vi fick till en reunion med gamla gymnasiekompisar i Lidköping
• Familjen åkte till Liseberg
• Jag var trött på mitt långa hår och klippte av de till en lång page
  

September - Oktober - November - December

• Skolan drog igång igen, jag gick endast två dagar innan en fem veckors period av slutpraktik drog igång. Jag fick himla mycket beröm och lovord efter avslutad praktik och jag var jättenöjd. 
• Fortfarande spenderades mycket tid på tomten 
• Förberedelserna för uppsatsen drog sedan igång - en förberedande kurs och Julia och jag förberedde oss genom att hitta litteratur och gå på möten. 
  
• Nu var det vår tur att ha parmiddagen hemma hos oss
• Jag fyllde 22 år
• Nu var det dags att börja kolla vad platsbanken hade att erbjuda och titta på jobb vilket sedan övergick i att söka jobb. Som senare i december har blivit arbetsintervjuer som jag ännu inte fått svar på. 
• December månad präglades av oerhört mycket jobb, arbetsintervjuer och uppsatsskrivande
• Tre julbord har vi också hunnit att äta - Swania, Liseberg och Bergagården. 
• Julfirande med familj
• Magsjuka
• Småfix med uppsats inför opponering i början av januari. 

Mys med familjen

Igår hade Martin och jag planterat en hemlig liten utflykt för mamma och Borny. De har hjälpt oss så mycket på tomten så vi ville visa vår uppskattning och bjöd med de till jul på Liseberg. Vi myste oss hela kvällen med att titta i små bodar, isshow och små affärer. Vi åt också julbord som var jättegott! Det var en riktig mysig kväll och en härlig julstämning spred sig gott i kroppen. Nu närmar det sig, drygt en vecka kvar och jag är redo. De allra flesta julklapparna är inslagna och idag tog vi till och med ner granen. 

Go with the flow!

Denna uppsats, det går framåt...Vi hade möte med vår handledare igår och hon var imponerad över hur arbetet fortskridit sen hon läste sist. Hon tyckte verkligen att uppsatsen börjar ta form och menade att vi nu inte har så långt kvar. Det känns väldigt härligt måste jag säga. Imorgon eller på torsdag beräknar vi ha ett färdigt utkast på hela uppsatsen, visserligen bara ett utkast men ändå.

Någonstans börjar man känna att det snart är slut på studierna. Häromdagen fick jag resultatet från senaste tentan och den visade sig vara godkänd vilket var enormt skönt. I fredags kom resultatet in och intygar nu att jag har 195 av 210 poäng avklarade och då med en snart färdig uppsats. Hur bra känns inte detta? Det känns både bra med skrämmande. Jag hoppas på att detta flow hänger i lite och att telefonen också vill ringa snart från något av de sökta jobben. Då vore livet nästan fulländat. Ring telefon, ring! Jag väntar samtidigt som jag håller alla tummar!

Ikväll känner jag mig fin

Nu har både Martin och jag gjort i ordning oss för att strax gå iväg på julbord. Jag får erkänna att jag nu känner mig väldigt fin och är nöjd med både hår, makeup och kläder. Det hör minsann inte till vanligheten att man blir helt nöjd liksom. Som typisk svensk får man väl inte heller säga att man själv är väldigt nöjd. Men nu struntar jag totalt i jantelagen och säger: Vad, snygg jag är ikväll!
Nu väntar en kväll med  julmat på Swania här i stan, förhoppningsvis blir det väldigt gott och trevligt!

Ni är kärlek för mig...

De som känner mig skulle instämma med att jag nog troligen inte någon gång skulle skaffa ett djur. Martin övertalade mig och jag måste säga att katterna har tagit mitt hjärta med storm. Jag totalt älskar mina små goa pälsisar. De ger mig så mycket kärlek att det inte går att begränsa. Det kan vara ett av de bästa valen jag gjort i mitt liv att köpa katter. 

Nu smög den sig på..

Julmusik strömmade under kvällen ifrån högtalarna i hopp om att någon julkänslan skulle infinna sig. Jag har tidigare provat med glögg, pepparkakor och skumtomtar. Ingen känsla alls har infunnit sig. 

Ikväll kom jag på vad som saknades, vädret! Det har inte ens känts som vinter, snarare som höst och vissa dagar nästan vår till och med. Nu faller snön och helt plötsligt blev julmusiken desto mysigare och helgens julbord och andra advent välkomnas med stor famn. Det blir lite julkänsla även i år. 

Jag känner så mycket men samtidigt ingenting...

Sometimes its hard..

Att söka jobb kan vara den mest självförtroendedödande grejen jag varit med om. Det tär mig sönder och samman. Man skriver personligt brev efter personligt brev och skickar in ansökan efter ansökan i hopp om att någon ska höra av sig. Gör de det? Nej! 

Sen att man ser att klasskamrat efter klasskamrat lägger upp bilder på anställningsbevis och skriver om att de får jobb svider gott i hjärtat. Visst är jag glad för deras skull men det är samtidigt svårt att vara genuint glad när en vän får fyra erbjudanden om jobb och andra får gå på flera olika intervjuer och jag får INGENTING! Ett ynka massutskick i mejl om att en (av många sökta) tjänst är tillsatt till någon annan. 

Man börjar fundera på vad man gör för fel, varför är ingen intresserad, borde jag skriva de personliga breven på annat sätt eller är jag helt enkelt inte det någon arbetsgivare söker? Är jag inte lämplig? Man placerar mycket giller i huvudet på sig själv alltså. Man ser tjänst efter tjänsts utgångsdatum passera utan något samtal. Det är bara att stryka ytterligare ett jobb ifrån listan och lägga på minnet att det är ytterligare en arbetsgivare som tycker att man är ointressant. 

Innerst inne vet jag att jag är lämplig och att jag kommer göra ett bra jobb men hur ska man kunna visa det när ingen hör av sig. Att försöka tänka på ödet och att jobbet för mig kommer senare fungerar inte, jag tror inte på något öde. Varför skulle det i så fall vilja plåga mig så? 

Självförtroendet är i bott och allt med detta jobbsökandet känns som en enorm ångestfylld stressande faktor som tär något fruktansvärt på mig. Ju längre tiden går och ju fler andra som får jobb ju mer värdelös och nedtryckt känner jag mig. 

Folk säger tids nog kommer det ett erbjudande och jag säger bara, när fan då? Det är svårt att se det hela positivt. 

/en bitter, ledsen, ångestfylld, stressad, orolig Nathalie med ett självförtroende i bott. 

Jag vet att ni (ynka få) läsare tänker ryck upp dig för tusan! (Jag ska försöka men det är svårt) 

Nu är det snart dags...

Om ungefär en timma väntas ytterligare ett steg i uppsatsen på att tas. Vi har fått intervjuguide godkänd och nu väntar genomförandet av intervjuerna. Första läraren till rankning är om en stund och det ska bli spännande. 

Det känns ännu mer som en uppenbarelse på att det faktiskt snart är slut och att studietiden börjar nå sitt slut. Både läskigt och fantastiskt på samma gång, en knepig känsla. 

Drömmar...

Drömmar som jag hoppas på kommer bli verklighet... 

Det börjar närma sig...

En mängd lärarjobb är sökta och nu håller jag alla tummar och tår för att någon ska höra av sig och vara intresserad av att anställa mig. 

Huset ligger vilandes över vintern men drar igång ordentligt till våren och om allt går som det ska ska vi flytta in om ungefär ett år.

När jobb och hus är fixat, när vi flyttar in i huset är det fritt fram för en liten knodd att komma. Huset måste vara klart först men sen är vi mer än redo för att utöka lilla familjen. 

Vad ska vi säga, om 1,5 år borde drömmarna vara uppfyllda? Eller är det väl optimistiskt? 

Byt byxben!

Människan är en märklig varelse, dagens samhälle ger oss valmöjligheter av alla dess slag och visst är vi i många fall ute efter variation. 

Jag skulle inte ljuga när jag säger att jag gillar de valmöjligheter jag har men använder jag dessa möjligheter till fullo, nja! Lika väl som människan har alla dessa valmöjligheter är vi vanemänniskor utan dess like. 

När jag nu varje morgon får gå igenom en smärtfrekvens när det gäller att stoppa i benet i ett byxben och borra sig ner med tårna till fotens hål så har jag märkt att detta gör mindre ont om jag tar höger ben först eftersom höger tå gör ont. Tar jag detta ben först blir byxorna inte lika styva som när ett ben redan är i byxan men tror ni att jag på morgonkvisten brukar minnas detta, nej! 

Jag är så präntad med vanor att det är jättesvårt att byta ben att stoppa först i byxan. Låter löjligt, men tänk själv! Visst tar man alltid samma först när man klär på sig? 

Det är samma vanemönster när det gäller att lägga armarna i kors, människan lägger alltid samma arm först, provar man medvetet att byta känns det jättekonstigt. 

Så trots dessa valmöjligheter är det ofta vi gör saker av ren vana, eller? 

Livspassager

När jag var sexton bodde jag och mina två bröder ihop med pappa. Vi stod varandra mycket nära och trivdes gott i varandras sällskap. Jag träffade också i denna ålder Martin och vi blev snabbt kära i varandra och spenderade så gott som varje helg tillsammans. 

När jag var arton var livet lite annorlunda. Jag bodde nu hemma hos Martin och hans familj på landet utanför Vara. Helgerna spenderades ofta i Vänersborg hos min mamma eller så utforskades det  då främmande kroglivet ihop med vänner. Torsdagar spenderades på dansandes på dansgolvet ihop med vänner, sovmorgonen på fredagen har aldrig varit så välkomnande.  

När jag var tjugo hade jag flyttat hemifrån och påbörjat studentlivet i Trollhättan. Jag spenderade nästan varenda helg med att umgås med mina nyfunna högskolevänner eller ska man kallade kårvänner. Många helger spenderades i en ny klänning på studentpubens dansgolv. 

När jag nu strax är tjugotvå känns en kväll på kåren främmande och inte alls lockande. Jag uppskattar mycket mer att umgås med vänner över god mat och dryck. Att sitta och prata över en middag prioriteras före en danskväll stupfull på krogen. Söndagar förr spenderades bakfull i sängen medan jag nu mycket hellre åker iväg till svärföräldrarna på god söndagsmiddag eller tillsammans med mannen i mitt liv.

Jag tycker det är fascinerande hur livet är uppbyggt i passager där var sak har sin tid. Saker och ting förändras både till det bättre och sämre, en kväll ihop med bröder och pappa är inte längre möjlig av förklarliga orsaker vilket jag tycker är tråkigt medan en kväll på studentkårens pub är fullt möjlig men inget jag längre finner intressant. Vänner jag hade då finns inte nu, vänner jag har nu fanns inte då. Några, guldklimparna finns kvar. Några har tillkommit. 

Det som varit ständigt från under dessa sex år är Martins närvaro. Tillsammans bildar vi ett liv vi vill leva och var vi befinner oss om två år är förhoppningsvis helt fantastiskt och fortfarande overkligt. Vi har våra planer, så får vi se om det lyckas bli verklighet  . 

Snart i mål

För fyra år sedan hade jag högar av högskole- och universitetskataloger på mitt skrivbord och satt och sållade ut universitet och därefter valde jag mellan olika utbildningar och lotten föll tillslut på lärarprogrammet - jag skulle bli en fröken! 

Nu fyra år senare är jag om ungefär 2,5 månad en riktig fröken, då tar jag examen ifrån lärarprogrammet. 

Jag kommer den 17 januari gå samma väg till skolan och förmodligen även denna gång känna mig lite nervös för vad som komma skall. Jag kommer gå in i skolan och mötas av nästan likamånga människor i korridoren skillnaden är bara att jag kommer möta mina numera vänner. Vi kommer stå där och vänta på att få gå in i samma sal som vi gjorde för 3,5 år sedan, fast denna gången lite äldre och med mera kunskap. Salen kommer nu fyllas med kända ansikten istället för endast främlingar. Jag kan redan nu tänka mig vilken upprymd känsla som kommer råda i den stora salen och vilken glädje över att tillsammans fixade vi det hör, tillsammans har vi kämpat och nu har vi alldeles snart en högskoleexamen att bära med oss i vår ryggsäck. Det är dags för ett nytt kapitel i livet, alldeles strax, först ska "bara" en hemtenta och en uppsats att skrivas. 

Älskade katt

Jag känner mig helt nere för att min tå krånglar, gör ont och aldrig blir bra. Jag anar möjligtvis en operation igen, då fjärde i rakning. Jag har inte haft fullt fungerande tår på över två år, så jag är måttligt trött på det. Nu gör det jätteont och jag känner mig alldeles nere. Det som förhöjde min situation var min älskade Sixten, att han kommer och kurrar för fullt och gör allt för att man ska känna sig älskad är underbart. Det är just det han lyckas med, att man känner sig älskad. Du goa lilla katt! 

Vilket klipp!

Jag har länge varit kluven angående min frisyr. Det långa självlockiga håret såg ofta bättre ut än det kändes, alltid trassligt i nacken och omöjligt att borsta utan att se ut som ett troll. Jag är dessutom en tjej som alltid haft långt hår och någon gång måste man våga testa något nytt, eller? Det fick bli en lång page i alla fall och det känns väldigt bra får jag säga. 

Rädd för människor

Jag kan vara lite rädd för yrkeskunnigt folk. När man går till tandläkaren och känner en klump i magen för att man kunnat sköta tänderna bättre med tandtråd eller hos optikern som påtalar att nu är det minsann alldeles för längesedan man gjorde synundersökning eller som för inte så längesedan när jag satt på däckfirman och skulle byta däck och göra hjulinställning och mannen i affären frågar om jag inte känt att bakvagnen på bilen är ostadig, borde jag känna det är min tanke! Man känner sig dumförklarad av dessa yrkesmänniskor eller är det bara jag? 

Sommaren jag aldrig fick

Juli har nu gått i ide för att komma fram igen om trehundratrettiofem dagar. Efter ett rejält sommar åskväder förra veckan känns det som att det blivit en pust av höstvindar. Kallare, svalare och mindre kvalmig luft som mer hör hösten till. Sommaren har varit finare än på många år men jag känner mig snuvad. Denna sommar känns som sommaren jag aldrig fick, endast jobb och andra uppdrag har kallat. Det känns lite tungt att det snart är dags att ladda för hösten och sista terminen och att sommaren faktiskt är slut. 

Sommar i bilder

Våra små älskade pälsbollar, Stina o Sixten blev det. Stella blev en Stina istället. 

Fallens dagar spenderades med nära o kära. Varmt härligt väder och riktig sommar. 

Såhär har jag spenderat den allra mesta av min sommar - i arbetskläder på jobbet. 

Mycket grejande på tomt med grävning och sprängning. 

En tur till Lysekil för att kika på Gyllene Tider. Det bästa med denna sommar! 

Jobb, jobb, jobb!

Regnet smattrar mot rutan och jag har krupit ner i sängen tillsammans med min goding och är egentligen alldeles för uppe i varv för att somna. Jag var lite för snäll och hoppade in extra på jobbet och det var den värsta kvällen på mina fyra år på detta jobb. Allt som inte ska hända hände och oj vad jag har jobbat. Julruschen i butiken var piece of a cake jämfört och då sliter man rumpen av sig. Betalt får jag i alla fall så tur är väl det, det  kommer vara värt det när pengarna kommer. Jobb 7 dagar på rad nu kör jag sen en dag ledigt och två till sen. Det är tur att jag vet vad jag ska sysselsätta mig med i alla fall. 

Uppdatering

Lite midsommar middag med släkt hann vi med trots jobb. Martin hade gjort en sån fin krans till mig. 

Stor del av min tid spenderas nu med jobb. Sommarjobbet på äldreboendet har dragit igång och två månader av jobb som vårdbiträde väntar. Efter fyra somrar av detta jobb och tre år av lärarstudier känner jag mig någorlunda mätt på jobbet som vårdbiträde och längtar ännu mer till jobbet som lärare. Det går bra när man väl kommit till jobbet och jag ska absolut inte klaga, det är bara åtta veckor av mitt liv, jag tjänar pengar och har något att sysselsätta mig med under sommaren. Dessutom har jag mycket roliga saker planerade att se fram emot, jordgubbens dag, gyllene tider-konsert, sprängning på tomten, fallens dagar och sen är det minsann inte många veckor kvar av sommarens jobb och lite ledighet väntar innan sista terminen drar igång. 

Stella och Sixten

Martin har sedan små pojkben haft katter i sin närvaro, så många att han knappt minns vilken som hette vad. Katter har alltid varit en självklar del i hans liv.  När han flyttade till Trollhättan och vi blev sambos har han känt en saknad till detta lilla djur och jag kan väl inte sticka under stolen med att jag innerst inne inte är jätteförtjust i de små djuren. Ibland får man dock ge med sig och kompromissa för att ett förhållande ska fungera och han har lyckats övertala mig till viss del och visst tycker jag nu att det ska bli väldigt mysigt. Två små gråa pälsbollar, ett syskonpar ska flytta in hos oss, en liten Stella och en Sixten. 

Lyx!

Första lediga dagen efter en praktikprripd som betyder uppstigning varje vardagsmorgon. Trots att jag vaknade alldeles för tidigt strax före halv fem av de hemskt skrikande måsarna känner jag att morgonen bjudit på lyx på hög nivå. Att på en vardag ligga och krama min kärlek en stund innan jobbet kallar för honom, att äta frukost tillsammans och att redan ha hunnit plugga en stund trots att klockan just nu bara är slagen sju. Nu smyger jag mig tillbaka till sängen när måsarna tystnat och tar nån timmes till sömn. Det känns som lyx för mig. Ledighet i dess bästa form. 

Svettig morgonluffs!

Som alla andra berättar att de varit ute på en löptur innan frukost i morgonsolen samtidigt som de lägger upp bilder på hur snygga de är i sina springoutfits. Min verklighet ser inte densamma ut, med håret på svaj, rödflammig och svettig så känner jag mig långt ifrån snygg. Samtidigt är det något jag skiter fullständigt i, inte går motionsrundan ut på att se snygg ut! 

Jag har valt rätt!

Så mycket glädje jag har känt idag har jag inte känt på väldigt länge. Det finns inga som kan ge så mycket ren och ärlig kärlek som "mina" älskade elever. Efter ett år av högskolestudier fick jag idag äntligen börja en praktikperiod igen. Det ögonblicket imorse när jag sa till barnen att jag nu skulle stanna i tre veckor och man ser en massa leenden och några börjar jubla och nån annan klappar händerna, då ryms jag av så mycket kärlek och blir mer säker på att jag valt rätt jobb. Allt tjat om att läraryrket är dåligt och medias sätt att trycka ner yrket försvinner totalt när jag kommer ut och får träffa de underbara barnen, varför visas inte den bilden någon gång? Trots baksidor är framsidorna av läraryrket underbara och gör varje minut av slit värt det. Jag älskar mitt blivande jobb! Å

Det knepigaste

Dagens knepigaste, när jag lade mig igår var det helt som vanligt och imorse hade jag fläskläpp. Har jag bitit mig i läppen i sömnen, har Martin slagit till mig i sömnen, har jag kanske tillochmed gått i sömnen? Himla konstigt! Nu hoppas jag på att imorgon vakna upp utan en liten extra läpp.

Middag två hos Julia

Ännu en kväll i goda vänners lag.
Med några tjejer i klassen har det bestämts att vi ska gå laget runt och ha middag hos oss allihop. Dessa tjejer har alla en situation som är väldigt lik min och Martins med stadiga förhållanden, ordentliga boenden och liknande framtidsplaner och allt som hör där till. Igår vankades andra middagen, denna gång hos Julia och Robin här i Trollhättan. De hade kockat ihop en jättegod italiensk pastakyckling och det var precis i min smak. Jag älskar kycklingröror och pasta är favoriten. Det hade de gjort riktigt bra.
Kvällen var riktigt trevlig och jag ser redan fram emot nästa gång, den gången hos Emelie. En kväll att minnas i alla fall, riktig kul och trevlig!

Mysdag med mamma

Idag var mysdag med mamma planerat men hon fick hoppa in och jobba extra i eftermiddags på grund av brist på personal. Det blev en mysförmiddag istället. En tur på stan och indisk lunchbuffé väntade. Vi valde att lyxa till det lite eftersom vi bara fick en halvdag. Maten var galet god och det var riktigt mysigt.

Dokumentation av tomtarbete

Ännu en söndag spenderades på tomten, förra veckans sista dag bestod av vedklyvning, avverkning av träd och dra bort det överblivna riset till högar. Två stora granar och en medelstor björk fälldes av Martin, med lite handlangning utav mig. När vi skulle åka hem fick vi besök av svärföräldrarna som ville komma och fika och hjälpa till lite. Ytterligare timmar spenderades på tomten och dessa med att riva gammalt loft i ladugården. Vi passade också på att flytta de härliga vitsipporna till en annan plats där det inte ska grävas, detta i hopp om att de ska överleva och återkomma nästa vår igen.

Vuxenpoängen haglar

Jag vet inte hur många vuxenpoäng jag skaffat mig det senaste. Parmiddag med flera par för två veckor sen, köpt ny bil som är praktisk i framtiden anpassad för familjeliv, köpt massa andra praktiska saker som skurmedel med mera på Ullared. Vi har till och med varit på aktion och tittar och ropade hem en gammal kista. Jag njuter av att sätta upp heminredningen jag köpt och få det fint i hemmet. Jag har skrivit på jobbpapper inför sommaren så att även sommarens ekonomi är stabiliserad. Nu kom jag också precis hem från en tur till blomsteraffären. Jag samlar helt enkelt många poäng! Ska det fortsätta i samma takt blir jag en tant inom ett år.

Affären i den småländska skogen

För tre veckor sedan var det tänkt att vi skulle åka nedåt i landet, in i småländska skogarna för att möta slutdestinationen som är Skandinaviens största shoppingcenter. Sjukdomar och operationer kom i vägen och istället böev det helgens resmål. Vi var inte ensamma i denna lilla småländska ort och definitivt inte inne i shoppingcentret. En massa shopping-tokiga människor som är ute efter de billigaste priserna där många är så ivriga att de kör galet med kundvagnarna att icke ömmande hälsenor är ett minne blott. Det är såklart Ullared jag pratar om.

Vi fick köpt en hel del grejer som alltid i denna affär. Alltifrån skurmedel till verktyg till smink till heminredning. Nu gäller det att få ordning på alla saker och få heminredningen att sitta på plats.

Nya pärlan

Martin och jag köpte oss en ny bil igår. Vi har ett tag haft sikte på en ny bil men inte riktigt hittat någon som passat bra. Någonting fattas alltid, inget drag, inte besiktigad eller liknande. Denna gången hade vi en del krav, framförallt skulle vi byta drivmedel från bensin till diesel och sedan var kravet att den skulle få ha drag och få dra en del med tanke på att en hel del byggmaterial ska köpas och förflyttas. Eftersom man heller inte byter bil som underkläder och förhoppningsvis har bilen några år har vi också tänkt på att den ska vara anpassad för att kunna köra runt på knoddar också. Tillräckligt stort bagageutrymme och som i denna bilen är det enkelt att manuellt koppla ur airbagen vilken också är bra för framtida barn som så kan sitta lite mer tillgängligt med bilbarnstolen i framsätet som de inte annars kan. Det känns bra med bilen här och nu med bra komfort och den gick bra i motorn. Det känns också lite spännande med framtiden i åtanke. Om några år kommer vi förmodligen ta den bilen och köra till förlossningen med och åka därifrån med en liten familjemedlem. Fantastiskt! Innan dess många andra resor och det ser vi fram emot.

Tidig morgon!

[Inlägget skrevs i tisdags morse, tur att det ville lägga sig i utkast]

Lovely!
Har haft en sömnlös natt. Jag har vaknat var och varannan timma av att jag är rädd att plåstren ska lossna och även för att det gör något ont. Igår tog jag bort stygnen och får nu istället ha tejpar som drar ihop såret så det inte glipar.

Jag vaknade och kunde inte somna om vid strax före halv fyra och har därmed redan varit vaken flera timmar trots att klockan bara är strax efter sju.

Nu väntar strax en promenad till tågstationen för en tur till Göteborg. Utbildning med The Body Shop står på dagens agenda. Hoppas ögonen inte blir allt för fyllda med grus och att John Blund inte vill besöka mig förrän ikväll.

En lördagkväll tillsammans med vänner!

Ikväll väntar en middag med vänner i Uddevalla. Några tjejer i klassen ska träffas tillsammans med respektive för att äta god mat och umgås. Jag ser fram emot kvällen och tror den kommer bli väldigt trevlig. Kul ska det bli i alla fall.
Just nu väntar jag på att det strax blir dags att packa ihop lite grejer och bege mig bort till Julia eftersom vi ska samåka.

Glasburk med väldoftande te

Lite nytt, fräscht och faktiskt praktiskt till köket. Jag har haft mitt lös-te ståendes i dess påsar men kände att något som försluter de bättre och dessutom var lösningen mycket snyggare. Tre små glasburkar som piffades upp med ett fint snöre och en liten etikett. De blev nästan så dekorativa så om jag bara hade plats hade jag gärna ställt fram de, men ack så söta och praktiska de blev. Jag är nöjd!

Får ändå säga att det ger lite vuxenpoäng att bli lycklig över en sådan sak. För fem år sedan hade jag inte varit i närheten av lika lycklig.

Start på en spännande resa!

Några timmar varje vecka försöker Martin och jag spendera på den blivande hustomten. Än så länge ser hustomten långt ifrån ut som en plats det faktiskt kommer stå ett helt hus och en trädgård på men det tar sig och rom byggdes inte på en dag och inte vårt hus heller. Efter allt grejande med att planera vilja träd som ska sparas, märka ut vart huset kommer stå och uppfarter så har i alla fall en visuell bild av slutresultatet byggts upp i mitt huvud och den bilden ser bra ut. Starten av denna resa mot ett hus har startats och jag ser fram emot att om drygt två år avsluta den. Vi har en spännande tid framför oss.