Operation direkt på plats väntade och liggandes där på båren brast det för mig. Jag var så rädd att några tårar rann från mina kinder. Sedan tog han fram bedövningssprutorna och då gick det inte längre. Jag bara skrek av smärta och han tog spruta efter spruta och varenda en gjorde något så fruktansvärt ont och tårarna sprutade. När han äntligen var färdig med sprutorna och jag väntade på bedövningen skulle verka ringde jag mamma och grät och grät. Jag ville inte vara där ensam mer och inte med denna otrevliga läkare.
Efter operationen var klar stapplande jag hem för att hämta skolsaker och kryckor. Sen hoppade jag vidare till skolan och satt tappert och led mig igenom terminens första föreläsning.
Istället för att hoppa hem väntade jag och kollade lite på nollningens femkamp. Så kunde Martin hämta upp mig efter jobbet. Nu ligger jag med foten i högläge och vilar mig. Det var inte så jag hade väntat mig skolstarten.
Hoppas på en betydligt bättre dag imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar