Barnet i mig..

Det spelar ingen roll hur många vuxenpoäng jag tar, det som alltid kommer dra ner mig och som gör att de allra minsta barnet inom mig kommer fram är läkarbesök, såväl som vårdcentralen, öron-näsa-hals på NÄL där jag verkligen är van att vara och speciellt tandläkaren.
Under dessa besök vill jag ha med mig mamma, mamma som någonstans skulle rädda mig om det gör för ont (trodde jag i alla fall när jag var liten). Hon kan åtminstone i alla fall bidra med en hand att hålla i och klämma på när det gör som ondast eller rädslan krupit på. Jag känner mig som en femåringen i dessa situationer och är absolut inte vuxen. Magontet och nervositeten är olidlig och vuxen är inte alltid stor.

Jag ska strax bege mig till vårdcentralen. Nathalie blev genast på en halvtimme 15 år yngre och behöver en hand att hålla i.