Samtidigt är det ingen stund på dagen som jag uppskattar så mycket som ensam-tiden på kvällen, Martin sover, jag lyssnar på min "mys"-spellista på Spotify som bara består av gamla smöriga ballader och kollar igenom bloggar, målar naglar eller något annat som Martin tycker är tråkigt när jag gör. Även om jag varit ledig hela dagen och strosat runt hemma uppskattar jag kvällsstunden desto mer än ensamheten på dagen, då gillar jag inte att vara ensam men stunden på kvällen tycker jag att det är jättemysigt, visst är det konstigt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar