Tomten

Under dagen idag var mormor och morfar nere i stan och lämnat Dalsland för en stund. Då åkte vi till min och Martins blivande tomt och visade den för gammelfarmor. Varje gång jag åker dit känner jag ytterligare en lite extra längtan för det blivande huset. Jag får en bra magkänsla som säger att jag inte vill åka därifrån på något sätt. Jag är övertygad om att jag kommer trivas som fisken i vattnet där. Jag tror inte att vi hade kunnat hitta ett bättre läge där båda jag och Martin kommer att trivas lika bra.

Jag minns såväl när han kom hem och skulle berätta om tomten. Det första han sa var, bli inte rädd eller arg nu men jag tror att jag kan ha hittat en tomt. Då kände jag precis det han sa att jag inte skulle känna, någon form av rädsla och ilska. Att nu får han ge sig, jag är (var då) bara 19 år och har ett bra tag kvar att läsa och alldeles för ung för att flytta till hus och framför allt bygga det själv. Som student är man inte direkt tät i plånboken. Men efter många timmar eftertänksamhet och efter att ha sett hur det växt fram har min längtan gjort detsamma. Nu vill jag inget annat än att bli färdig i skolan och börja nästa kapitel.

Tomten är i nuläget vildvuxen och det krävs ett par timmar(snarare dagar) att få ordning på den. Så fort den blir vår har vi något att sätta tänderna i.