Det har varit mycket med skolan jag oroat mig för innan terminen avslutades, vi har flängt fram och tillbaka till olika släkt för att hinna träffa alla, försökt ha en någorlunda fungerande kompiskrets och nu har jobbet kallat mycket för både mig och Martin det senaste. Till råga på det här försöker vi ro i land ett hushåll, planering för nästkommande hus och framtid och trots allt detta hålla relationen vid liv och leva i nuet och njuta av det.
Martin är min själsfrände, min bästa vän och min stora kärlek det är inget jag tvivlar en sekund på. Utan honom hade det aldrig gått.
Jag har gått igenom så mycket de senaste åren att ingen kan ana, nu står jag här med honom och kan se en ljus framtid trots mörk bakgrund och jobbiga perioder och allt är tack vare honom! Jag hade klyschigt nog inte varit där jag är idag utan honom, inte en chans!
Ikväll gick Martin och lade sig tidigt, jag har varit uppe och lade mig i soffan och kikade på ett par One tree hill avsnitt och det var så skönt. På något sätt kopplade jag bort mig själv ifrån allt och fantiserade mig in i seriens värld för några minuter och bara var. Ingen ytlighet, inget ansträngande att försöka göra alla till freds och försöka vara en så bra sambo, dotter, barnbarn eller kompis som möjligt. Att helt enkelt koppla bort allt och bara vara för en stund. Det kändes som att komma bort från verkligheten för ett ögonblick. Det låter helt sinnessjukt och snart kommer väl någon personal ifrån psyk och hämtar mig. Men det har varit så skönt, att bara vara ensam och vara för en stund och koppla bort alla bekymmer och icke bekymmer.
Att inte behöva älta, undra varför det blivit som det blivit och allt. Efter en del svek och människor som inte längre är närvarande, som betytt mycket för en så inser man att ta till vara på de man har och att inte släppa folk för nära inpå för det är så jobbigt att förlora de. Denna vår och även tidigare men framför allt i vår har jag insett att jag blivit allt sämre på att låta folk gå och saknaden efter människor kan vara enorm, till exempel en bästa vän som inte längre finns där eller en insikten i att en förälder är förlorad helt och hållet. Det gör ont, så ont!
Men det blir lättare och Martin hjälper till enormt, ingen annan har följt händelseförloppet och har förståelsen så trots människor man mist vet jag att den närmsta och bästa består. Martin, jag älskar dig!
Ibland är det tufft men det är ingenting man inte klarar av.
That don't kill me, can only make me stronger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar