Sängen är tom!

Efter snart 4,5 år tillsammans är jag långt ifrån van med att sova ensam. Självklart saknar jag mitt hjärta hela tiden men vid läggdags blir det mer påtagligt och ensamhetskänslorna smyger sig på ytterligare.
Vyn av en bäddad tom och kall säng skrämmer mig men samtidigt gör mig tacksam. Jag är rädd för att vyn ska bli en vana men oerhört tacksam över att den inte är det.
Jag älskar dig som en tok Martin och på torsdag natt ska det kramas igen!