Sömnlös natt i väntan på morgonens bestyr

Sömnlös natt i väntan på morgonens bestyr framkallar ångest. Jag gick och lade mig tidigt, Martin kom när fotbollen var slut och lättväckt som jag är vaknade jag såklart och John blund valde att inte besöka mig igen.

Morgonens tvättid närmar sig och jag känner hur trött jag kommer att vara. Jag längtar ihjäl mig till vårt blivande hus med en egen tvättstuga som minsann inte måste bokas och delas med andra. Som sagt, kärring är jag, jag vill ha en egen tvättstuga. Hur gammal var jag nu igen? 20 eller 40?

Kanske mitt nattliga kladd i hopp om
att sömnen ska infinna sig inte var en tillfällighet att det blev ett hus?