SNOOOOZE!

Något min kära älskling har riktigt svårt med är att komma upp ur sängen på morgonen. Det spelar ingen roll hur många timmar han sovit när det förbaskade alarmet drar igång kommer han inte upp. Han har inte speciellt ont av det, han stänger av klockan i något mellantillstånd - han sover ju inte för han vaknar (oftast!) av signalen men han sommar lika fort igen och pratar man med honom kan man få alla möjliga svar.
Snooze-knappen är M:s bästa uppfinning (och min mardröm). Han brukar en vanlig dag snooza omkring 50 min med ringning på var 7 minut . Är jag på bra humör (det vet man aldrig när man väcker mig när jag inte vill, morgonhumör - check! ) så brukar jag låta honom hålla på, det är han som blir sen och får stressa sen. Är jag däremot väckt på fel sida sparkar (okej då, buffar mest) jag honom bokstavligt ur sängen. Då kläcker han ofta kommentaren, men jag älskar ju dig och vill bara mysa lite - yeah right, du stensover.
Jag älskar dig oxå men att komma upp på morgonen är inte din starka sida.

Så fridfull man ser ut när man sover, inte kan man tro att klockan redan ringt en halvtimma.