Så träffades vi

En kväll för snart fem år sedan var jag på förfest hos en vän och firade hennes födelsedag. När klockan var slagen var det dags att bege sig till ClubKronan i Vara. Det var sexton års gräns och högstadie/gymnasiedisco skulle man väl kunna kalla det. Alltså serverades ingen alkohol och sådär till skillnad från en vanlig krogkväll. 

På dansgolvet stod jag och dansade med mina vänner och ett killgäng kom och dansade vid oss. Jag vände mig om och såg ett par vita tänder, vitare än tandkrämsreklamen som lyste i mörkret och där var han med stort H. Vi dansade länge den kvällen och kysstes på dansgolvet sedan gick vi ut från stället och vandrade runt kvarter efter kvarter och höll varandra i händerna. Sedan följde han mig hem och så sa vi hejdå och jag gick in till mig. 

Väl inne tänkte jag vilken mysig kille men varför i hela friden bytte vi inte nummer? Lite smått irriterad på mig själv men vad skulle jag göra åt det mer än att hoppas på att vi skulle ses igen. 

Dagen efter var jag seg som man brukar vara efter en utekväll och jag satt hemma och sjöng SingStar med familjen och telefonen ringer och lillebror går och svarar. Telefonsamtalet visades vara till mig och jag svarade och det visade sig vara Han. Han hade hittat mitt nummer i skolkatalogen och ringde alltså mig på hemtelefonen och frågade hur det var. Vi bytte inte nummer här heller, jag blev så ställd och var så oförberedd att jag fick tunghäfta. 

Efter en del turer fick vi i alla fall varandras Lunarstorm som det hette på den tiden och där fick vi bytt nummer och nu tog historien fart på riktigt. 

En fika planerades in ett par dagar senare och det var stelt men mysigt som en första dejt kan vara. Han var väldigt påstridig och frågade skämtsamt om han hade chans på mig? Jag började fundera på vad är det här egentligen för kille och blev tveksam men det var ändå något som ändå gjorde att jag ville ses igen och se var det kunde leda. Alla hjärtans dag var en vecka senare och självklart planerade vi att träffas. Vem vaknar och spyr natten till alla hjärtans dag, Jo självklart Nathalie. Han trodde att jag dumpade honom när jag ringde och ställde in. Några dagar senare fick vi i alla fall träffats och vi kollade på film och myste. Fredagen efter följde jag med honom hem från skolan och först den kvällen bestämde vi att vi var tillsammans, den 22 februari 2008. Det var dagen då vi blev vi.

Efter en del turer med många odds mot oss som att inte byta nummer och att jag faktiskt tyckte att han var lite småknepig men något höll mig kvar och idag kan jag säga att jag är oerhört glad för detta när jag sitter förlovad i vår gemensamma lägenhet snart fem år senare och är både kärare och lyckligare än någonsin

En utav de första bilderna som togs på oss