Ska jag verkligen bli lärare?

För första gången sen val av utbildning har jag idag känt att vad är det jag ska bli egentligen? Vad håller jag på med?

Skolmotivationen har inte varit såhär låg på länge, jag är helt enkelt skoltrött nu. Kanske med all rätt efter snart 14 år i skolan. 

Det som utlöste det hela var i alla fall dagens föreläsning. Vi hade en föreläsning om självupplevd mobbning, och man vet att det pågår på skolorna men det blev så påtagligt. Att ska jag bli en sådan lärare som inte ser det som sker och bara blundar för det, då vill jag inte bli lärare. När man fick höra hur illa berörd han blev utav hur dålig personalen var och hur de inte ingrep och gjorde något. Vad är det då att sträva efter att bli en en sådan lärare?
Självklart vet jag att jag ska se det ifrån andra sidan och istället satsa på att verkligen INTE bli en av de lärarna som går runt med skygg lappar och blundar för allt och istället vara den läraren som är lyhörd och faktiskt ser och istället "rädda" barnen istället för att förneka dem. 

Men kombinerat med en dålig dag, starkt gripande föreläsning och låg skolmotivation kan jag inte säga att man ändå börjar fundera. 

Dags att öppna ögonen och rädda barn istället för att omedvetet skada dem, förhoppningsvis kommer jag "rädda" fler barn än jag skadar. Dags att bli ännu mer lyhörd!