Snacka om att vakna i panik. Martin kommer och sätter sig på sängkanten för att pussa mig hejdå som han alltid gör och säger sen, Älskling, du glömde släcka ljusen igår.
Den panik-, traumatiskakänsla som uppstår, när jag vet att jag glömt släcka stearinljusen som varit tända hela natten när vi sovit. Totalt livsfarligt! Jag är helt skakig och rädd för både vad som kunnat hända och för mig själv. Hur kunde jag glömma? Jag har enda sedan besöket på brandstationen i andra klass varit väldigt noga med regeln, den som tänder skall också släcka.
Ljusen har varit tända i 7 timmar när vi sovit, och Gud vet vad som kunde ha hänt. Eftersom vi sovit som stockar hade ingen av oss märkt något förrän det var alldeles för sent. Åh, hemska tanke!
Jag kommer nog vara skärrad ett tag ned tacksam för att det gick bra. Ljusen har inte brunnit ner så mycket som man kunnat tro och inget skada skedd överhuvudtaget, mer än en skärrad Nathalie och jag förtjänar det. Jävla idiot! Fy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar