söndag 16 december 2012

Skenet kan bidra

Det senaste har jag gått runt med en känsla. En känsla av otillräcklighet.
Att kombinera studier på helfart, jobb, familj, kärlek, hushåll, vänner och en gnutta ta hand om sig själv. Jag får inte ihop det eller hittar ingen bra balans.
Skolan går självklart först och den går bra, jobbet går också bra, relation till kärlek, familj och vänner fungerar okej men vill egentligen ha mycket mer av den varan, hushållet funkar men känner att jag alltid ligger steget bakom, är det inte städ så är det disk eller vika tvätt. Någonting kommer ikapp mig. Att ta hand om sig själv som att åka till gym eller lyx som ett fotbad eller ett glad vin i lugn och ro på helgens kvällskvist finns det inte en tillstymmelse till.
Nu efter en mycket hektisk vecka i skolan och med mycket jobb känner jag mig helt slut och då har varken hushåll, kärlek eller vänner hunnits med i helgen. Fick tacka nej till en av mina bättre kompisar igår och det gör lite ont i hjärtat för jag vill så gärna men det går inte.
Pressen att prestera mitt allra bästa på alla ställen tar kål på mig. Nu strejkar min kropp och jag känner mig skelettlös, jag börjar falla ihop som ett korthus. men på med det halvhjärtade leendet och ta nya tag. Skenet kan i bästa fall bidra. Jag gråter en sväng, får ut lite frustration och vilar en stund så hoppas jag på nya tag. Kan någon komma och dela mig i två, helst tre?

1 kommentar:

Julia sa...

vet känslan, sötan!
finns här om du vill prata
puss och kram med massa kärlek