Det första vi gjorde i första klass var att tillsammans med fröken skriva boken om mig där man skulle svara på olika frågor om sig själv för att läraren skulle lära känna eleverna lite bättre. Min största rädsla som 6åring var att mormor skulle dö.
Jag gick aldrig på fritids, jag gick hem till mormor varje eftermiddag och sov middag i soffan tillsammans med henne framför våra bästa år. Jag låg alltid nedanför mormor i soffan, så att hennes rumpa blev min kudde och det var det bästa jag visste. Jag ville ligga nära och mysa med mormor som bara hon och jag kan.
Varje gång jag var sjuk var mamma aldrig hemma med mig för jag hade prompt bestämt att jag skulle åka till mormor så fort jag blev sjuk. Där blev jag omhändertagen och ompysslad.Hon rådde om mig och jag fick egentid och myste med henne mellan febertopparna som bara hon och jag kan.
När vi var små kunde mina bröder emellanåt vara mycket elaka mot sin syster. De gaddade ihop sig körde över mig och tog all uppmärksamhet och tid av mamma. Då åkte jag till mormor och hade tjejkvällar och myste bara vi två som bara hon och jag kan.
Mormor har lärt mig mycket och är det något så är det ska man vara fin får man lida pin som jag minns så väl att hon sade första gången när vi varit på stan och tagit hål i mina öron så att jag kunde bli lika fin som henne. Jag bet ihop och var stark och blev så fin som bara hon och jag kan.
Mormor har lärt mig allt jag vet om skogen och mina favoritdagar var att följa med mormor och morfar till skogen och plocka trattkantareller eller snarare "nattistrattis-svampar" som bara hon och jag kunde.
Som liten var mormor min idol, vilket hon fortfarande är. Jag blev äldre och vi har fortfarande myskvällar fast i annan tappning, numera är det inte eftermiddagslur framför våra bästa år utan härliga samtal om allt och inget över en bit mat och god dryck. Inga myskvällar blir lika mysiga som med henne för det är bara hon och jag som kan.
Mormor är den jag ringer om jag är glad och vill berätta något, när jag är ledsen, när jag ät uttråkad för då vet jag att jag möts av ett samtal som inte är likt något annat samtal och att jag definitivt känner mig gott till mods efter. Vi pratar som bara hon och jag kan.
Mormor kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och bandet oss emellan kan ingen kapa och inga kan älska varandra som bara hon och jag kan.
Min största rädsla är fortfarande densamma 15 år senare för mormor kan allt som ingen annan kan.
Jag älskar dig mormor!
Det är minsann fräs i tanten också, ikväll sade hon godnatt över Facebook det är inte dåligt för en mormor minsann men som sagt kan hon allt min älskade mormor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar