Känner mig dramatisk som bara jag kan vara för tillfället känner jag mig nästintill ensammast i hela världen. Igår kväll var jag så trött men samtidigt så rastlös och sällskapssjuk men tröttheten tog över. Ikväll däremot känner jag mig bara rastlös och sällskapssjuk. När jag tänker efter var det längesedan jag spenderade en kväll med människor i min egen ålder bortsett från Martin. Jag älskar att vara i Martins sällskap men jag känner verkligen för att umgås med andra människor i min egen ålder. Middagar hos föräldrar och sådant sällskap är inte detsamma som en kväll med vänner. Jag vet inte vem jag skulle höra av mig till och umgås med på så kort varsel att jag blir ensam hela kvällen även ikväll.
Jag får skylla mig själv för jag har inget planerat, jag hade sparat denna dagen öppen eftersom det kasnke skulle vankas jobb men jobbet blev i veckan istället och då sitter jag här hemma ensam med Martin som för tillfället kollar på Shrek som går på teven. Rastlösheten har smugit sig på och jag känner mig ensammast i världen.
Som tur är är kommande veckan inbokad med jobb och studier och nästa helg ska jag umgås med vänner, äntligen. Så ditills kan jag fortsätta vara rastlös, dramatisk och ensammast i världen.
 |
| Vänner, var är ni? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar