Ett samtal till sjukgymnast väntar, för att möjligen få några övningar och kanske ett bälte som kan hålla ihop höfterna lite.
Det mest fantastiska nu är att ja börjat känna betydligt mer rörelser i min mage. Flera gånger varje dag blir jag påmind om att jag inte är ensam. Att jag faktiskt har en liten blivande människa i min mage som styrketränar lite för att få starkare ben och armar. Igår var första gången som jag faktiskt kunde känna hennes buffningar med handen utanpå magen. Jag själv har ju känt det inifrån tidigare men inte utanpå. Så nu väntar jag bara på att Martin ska få rätt timing och oxå få känns vår blivande dotters sparkar. Varje kväll när vi ligger i sängen har Martin handen på magen i hopp om att få känna någon rörelse men lilltjejen är inte jättesugen på att visa sin uppenbarelse för sin pappa. Ofta sparkar hon precis innan och efter, lite typiskt bara för att vi vill känna henne. Men det är väl en tidsfråga. Men för min del njuter jag verkligen av tiden och alla små buff :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar