Denna gången var jag betydligt lugnare i väntrummet än gången innan, nu hade jag ju sett vår skrutt för tre veckor sedan och fått bekräftat att den mådde bra. Vi blev dock väldigt otåliga i väntrummet när en efter en ropades upp och vi satt snällt kvar, drygt 25 minuter efter utsatt tid kon en läkare och ropade upp oss.
Det var samma visa som gången innan, den kalla gelén på magen och sen körde han igång. Oj, vilken markant skillnad från förra gången. Nu tog skrutten upp mer än hela skärmen, oj vad man kan växa på tre veckor tänkte jag. Eftersom att bevis nu var så stor var det svårare att se eftersom man inte fick samma helhetsbild som tidigare. Men självklart var det fantastiskt att se bebis igen.
Ultraljudet koncentrerade sig främst på att kika hjärna, hjärta och ryggrad. Läkaren satt länge och kollade på hjärtat och både Martin och jag han bli oroliga att något skulle vara fel men sen efter en stund kläckte han att det såg fullt normalt ut och vi kunde pusta ut.
Läkaren var väldigt inriktad på vad han skulle höra och han gjorde inga sidospår för att kika på bebis för vår skull. Vi som var nyfikna på könet tänkte att vi aldrig skulle gå reda på det eftersom han kändes väldigt strikt med det han skulle göra. Men när han sa att här ser vi urinblåsan så kunde jag inte hålla mig, nu var han i alla fall nära så jag sa att om han kunde se könet var vi lite nyfikna på att veta.
Han drog ett varv med instrumentet och tittat på mig och Martin samtidigt som han visar en bild och säger "detta var väl uppenbart?". Jag fattar ingenting och kikar på Martin som är ett likastort frågetecken. Läkaren visar en enligt honom ännu tydligare bild och säger att det är nästan självklart. Det är en liten tjej säger han till sist när vi ändå inte fattar. Vi väntar alltså en liten prinsessa i oktober. Mysigt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar