Vilket klipp!

Jag har länge varit kluven angående min frisyr. Det långa självlockiga håret såg ofta bättre ut än det kändes, alltid trassligt i nacken och omöjligt att borsta utan att se ut som ett troll. Jag är dessutom en tjej som alltid haft långt hår och någon gång måste man våga testa något nytt, eller? Det fick bli en lång page i alla fall och det känns väldigt bra får jag säga. 

Rädd för människor

Jag kan vara lite rädd för yrkeskunnigt folk. När man går till tandläkaren och känner en klump i magen för att man kunnat sköta tänderna bättre med tandtråd eller hos optikern som påtalar att nu är det minsann alldeles för längesedan man gjorde synundersökning eller som för inte så längesedan när jag satt på däckfirman och skulle byta däck och göra hjulinställning och mannen i affären frågar om jag inte känt att bakvagnen på bilen är ostadig, borde jag känna det är min tanke! Man känner sig dumförklarad av dessa yrkesmänniskor eller är det bara jag? 

Sommaren jag aldrig fick

Juli har nu gått i ide för att komma fram igen om trehundratrettiofem dagar. Efter ett rejält sommar åskväder förra veckan känns det som att det blivit en pust av höstvindar. Kallare, svalare och mindre kvalmig luft som mer hör hösten till. Sommaren har varit finare än på många år men jag känner mig snuvad. Denna sommar känns som sommaren jag aldrig fick, endast jobb och andra uppdrag har kallat. Det känns lite tungt att det snart är dags att ladda för hösten och sista terminen och att sommaren faktiskt är slut.